Jaha så sitter jag här och har ont i magen, blöder och är tom. 

Ska skriva mer om hur missfallet gick tilll när jag orkar men just nu är det det enda jag kan skriva...

INTE GRAVID-BEBIS BORTA-ONT

Den 23 oktober var det dags att ta graviditetstest och medela ivf kliniken om resultat.

Jag började må illa redan några dagar innan testdag så jag gjorde som man absolut inte ska göra (tjuvtesta)

- Svagt svagt possitivt. 

Sedan dess har jag bara fortsatt testa å testa för att försäkra mig så det inte försvinner.

Testet har nu blivit lite lite starkare men visar fortfarande väldigt ljust vilket jag är orolig för, ringde kliniken den 23 och berätta att jag var gravid men orolig, hon sa att ljus linje räknas också är garanterat rätt visande men hon kunde inte lova om det leder till tidigt missfall för att det produceras för lite hcg i kroppen. Det var bara att vänta, denna jävla väntan hela tiden :(

Nu har jag bestämt mig för att inte ta några test på en vecka utan FÖRSÖKA gå på känslan, för gravid känner jag mig, ohhh ja. 

Illamående,hugg i äggstockar och ljumsken. Molande värk i nedre delen av ryggen och hungrig

Men jag är så jäkla rädd att det där jävla strecket ska försvinna...

Har nu även medelat kliniken i härnösand om att resultatet är positivt så dom kan boka in mig på första ultraljudet som är i vecka 9. 

Får se vad dom tror om det svaga testerna...

Hjälp mig hålla humöret och tron uppe! <3

Jaha såhär några dagar efter det jobbiga beskedet, så orkar jag skriva och förklara.

Som ni vet så plockades 9 ägg ut, var av 6 blev befruktade.

Vi åkte ner till kliniken lördag morgon och hade tid 11.10 för insättning. Vi var förväntansfulla eftersom deras teknik hade gått så mycket framåt och vi 

hade nästan litat på att några ägg skulle gå till frysen denna gång pga av det. Vår dotter på 16 månader var med oss, då insättning bara tar runt 15min.

Dom fick dock vänta utanför bl.a av hygienska skäl :) 

Så jag togs ensam emot av samma doktor som gjorde äggplocket, och hon började gå igenom vad som hade gjorts under behandlingen, och sedan kolla på våra 6 ägg via datorn. Sen log hon och sa ja, det var ju konstigt. Så många som fallet bort under tidens gång, jag förstod ingenting och visste inte vad jag skulle säga då hon sa det på ett sånt "muntert" sätt. Sen började hon högt räkna hur många som var döda. 1 - 2 - 3 - 4 - 5 

Jaha det var ju jätte konstigt sa hon, det hör inte till vanligheten, men jag ser ju att det var i stort sätt likadant förra gången. Sen konstaterade hon att det måste vara något mer fel på antingen spermier eller ägg än vad som konstaterats hittils i vår situation och vad som kom fram under utredningen. Sen var det inte mer med det, utan självklart skulle vi sätta in det sista levande ägget, som hon även berätta att det var lite långsamt i utvecklingen och inte var ett "topp ägg" 

Hon visade mig bild på cellen som skulle sättas in. Då sa hon att det var i exakt samma stadie som Thea var i då  hon sattes in så det "kan ju gå"

Och min hjärna gjorde såklart om hennes ord till, det är inte så troligt, thea var ett undantag men under sker.

Hon förde in ägget via en kateter och visade mig på ultraljud en liten vit prick som nu låg i min livmoder. Sen var det bara åka hem ta det lungt och tänka possitva tankar. Jag var totalt 0 ställD, nästan som om jag hamla in någon sorts halv koma. 

Vi åkte hem och sen var jag deppig och ledsen och frånvarande, jag lixom förstod inte riktigt.

Tankarna på att försöket redan misslyckats och hur vi ska kunna ha råd med ett nytt försök började redan nu snurra, Vad ska vi göra sälja allt vi har?...

Morgonen efter var jag halvt död. kännde mig som i en dimma, hörde inget, orkarde inte tänka, såg inget.

Min sambo försökte uppmuntra och hjälpa mig tänka possitivt och efter mycket om och men, med hjälp till påklädning så åkte jag och thea med honom på jobb för att slippa tänka. Innan vi åkte krama min sambo mig och jag släppte ut massa känslor och grät, thea mitt lilla hjärta kom också och ville krama sin mamma då.

Den ungen är fantastisk, och såklart så försöker vi se till att hon inte drabbas alls utav dessa försök å känslo svängar, men att visa henne att mamma också kan gråta tror vi inte var fel. 

Iallafall hjälpte det att komma ifrån och fokusera lite på annat. 

Idag känns det lite bättre men inte helt 100 såklart långt där ifrån. Idag är jag inte så ledsen utan mest arg, arg på det mesta :) 

Många känslo stadier ska man gå igenom i de svåra stunderna...

Men att svårigheter skulle göra att man blir starkare och klarar mer har jag slutat tro på, då borde jag ju varit superkvinnan för länge sedan :)

Iallafall så behöver jag nu sälja 700 armband på 1 månad  :P haha så kom å köp :) (Blandad ironi)

livet e fasen inte enkelt.

Nu ska jag iallafall koppla bort lite och fokusera på den bebis jag har å hämta henne på dagis :) tror hon haft en jätte rolig dag och det ska jag fortsätta ge henne <3

MEN JA DET FINNS EN PYTTE LITEN CHANS OCH JAG BEHÖVER ERA BÖNER OM ATT DET LILLA (HALVBRA) ÄGGET FORTFARANDER LEVER I MIN MAGE <3

kram

Oj nu har det gått alldeles förlänge för en uppdatering och mycket har hänt. 

I Måndags gjordes äggplock på Falun Ivf klinik

Vi mottogs av en äldre snäll dam, som visade oss till vårt rum som vi denna gång delade tillsammans med ett annat par, (gillas sådär)

Först bytte jag om till de snygga typiskia sjukhus kläderna, och sambon fick ha rock och huvudnät :) Min sambo fick gå och lämna sitt bidrag i "herr rummet" och under tiden ställde sköterskan en mängd frågor till mig och satte in infart i armen, även hon hade dåligt å hitta mina blodkärl så fick göras om flera gånger. Tur jag inte är så spruträdd :) Fick två värktabletter som jag också tog.

Vi väntade på att bli invisade i (operations salen) jag började bli jätte nervös och spände mig väldigt mycket. Jag fick hjälp att lägga mig tillrätta i en speciell stol sedan fick jag värmedyna på magen. Den äldre sjuksystern satt och höll mig i ena handen och sambon i andra. Jag fick första dosen morfin och bedövning började läggas på båda sidor i slidväggarna :( Aj stackars mig :( Den kvinnliga doktorn var jätte duktig och försiktig. Sedan fick jag yttligare en dos morfin och den långa nålen för att sticka hål på äggblåsorna och suga ut vätskan där äggen finns, påbörjades. Det gjorde lite ont men gick väldigt bra. Dom pratade lungt med mig och berömde mig under hela ingreppet, en tredje dos morfin fick jag innan det var klart. 

Jag hjälptes upp ur stolen och fick hjälp att klä på mig igen av sköterskan. sedan leddes jag tillbaka till rummet och fick lägga mig på sängen.

Sambon hämtade kaffe och goda smörgåsar åt mig. Vi fick vänta ganska länge innan vi fick besked om hur många ägg dem hittat och hur spermierna såg ut.

Klockan 13 fick vi lämna kliniken. 

På vägen hem började bedövning och morfinet gå ur helt så jag började få ganska ont, svullen buk och ont vid äggstockarna, lite svårt att gå normalt :)

Men blev lite bättre igen efter jag tog värktabletterna jag fick med hem. 

Dagen efter skulle dem ringa oss och medela hur många av våra 9 ägg som blivit befruktade samt se hur jag mådde. 

Jag mådde ganska bra, hade lite ontvid äggstockarna svullen och trött. 

6 ägg hade blivit befruktade och vi fick redan nu veta att insättningen skulle ske på lördag fm.

Det har tydligen utvecklat en ny metod sedan sist. Förra gången ringde det dag för dag och berätta de hur många ägg som levde och hur länge de ville fortsätta odla före insättning. Under den tiden hann ganska många dö de 2 tidigare försöken. Nu skulle vi inte få veta någonting innan vi var på plats för insättning. 

Här finns en film som ni kan kolla på, väldigt intressant.

www.youtube.com/watch?v=NPqVa4a-upU&feature=youtu.be&list=UU3QJNetRHpJyC4pkcOIXugA

Så imorgon sker insättning och då får vi veta hur många ägg som överlevt och eventuellt kan odlas vidare för att frysa ner. (Det har vi aldrig lyckats med innan) Spännande..Vi får nu hoppas att ägget som jag får tillbaka inte dör eller stöts bort :( Är så rädd och ledsen redan nu till och från, hur jag kommer ta det, om det skulle hända igen. :( Nu får ni hålla tummarna mer än någonsin....

KRAAAAAAMMMM

(Tavla som hänger på kliniken)

Ps: Ursäkta alla stavfel!

Hej alla.

Endast en snabb uppdatering kommer ifrån idag, eftersom jag har ont och är trött, berättar mer när jag kommit igång igen och det förhoppningsvis redan imorgon.

I det stora hela gick det bra, slutade i 9 fina ägg, precis samma mängd som förra gången. Alltså betydligt fler än vi vågat tro med tanke på ultraljuden.

Befruktningen gjordes i eftermiddag så imorgon ringer dom och medelar hur många som lyckats. 

Kram och godnatt <3

Sådär, då är äggplockningen bestämd och hotell bokat. Blir inte samma hotell som förra gången utan vill tetsta något nytt och även billigare alternativ. Ikväll tar jag Menopur sprutan för sista gången innan det är dax.

Imorgon kl 18.00 tar jag olgalutran sprutan och kl 20.00 ovitrell sprutan (Slutsprutan) som skall tas 48 timmar innan operationen.

Söndag kväll åker vi ner till Falun och klockan 08.00 bär det av till kliniken för det jobbiga. HOPPAS HOPPAS DET GÅR BRA, och att det inte gör lika ont denna gång. Funderar på att hitta en bra besrivnig på nätetet som beskriver ingreppet i enkel men rättvis form, så ni kan få lära er lite om vad det är som sker vid äggplock. 

Puss och kram 

För 9 dagar sedan börjde jag med Menopur sprutor! Dag 6 var det dags för ultraljud och blodprov.

Blodprovet såg fint ut men med ultraljudet kom en stor besvikelse, äggblåsorna hade inte utvecklats som planerat, 2 stora å resterande små vilket betyder att det inte är någon ide att ens åka ner på äggplock och behandling kanske avbryts, jag var så oförberedd på tråkigt besked denna gång. Jag var helt inställd på att detta försök skulle flyta på, trotts att jag en gång tidigare fått börja om behandling mitt i allt och visste att det kunde ske. Jag fick lägga till orgalutran sprutorna (förhindrar äggen att lossna i förtid) som planerat för att hoppas på nytt resultat 2 dagar senare. Gick hem med känslorna i botten, kändes meningslöt och jag orkade inte uppdatera bloggen som jag egentligen redan då skulle gjort tyvärr.

Dag 8 tog jag blodprov igen och nu dag 9 har jag precis kommit hem från ultraljud och jag var 100% inställd på misslyckande och har till och med bokat in jobb när eventuellt äggplock skulle göras, så livet förvandlas återigen till en berg och dal bana nu när jag helt plötsligt hade 6 bra äggblåsor, och förhoppningsvis någon extra som gömmer sig, de 2 andra fösöken har jag slutat på 9 stycken. Så glad och förvånad gick vi där ifån och jag inväntar samtal från Faluns Ivf klinik för planering.

Och hur mår jag nu, oj ingen aning :) glad men orolig, i mina öron låter 6 lite och tankarna surrar, de tidigare gångerna har ju endast 1 av 9 ägg överlevt, då är ju 6 på tok för få :( Men snälla hjälp mig hoppas hoppas och skänk mig lite tro <3

(Såhär ser äggblåsor ut på UL.)  (LÅNAD BILD)

Nu behövs även fler armbands beställningar, första fakturan har kommit å den ligger på 6500:-

KRAM FINA NI <3 Hoppas ni mår bra!!! 

I Tisdags den 8 september var det tid för Gynundersökning och planering.

På gynundersökningen kollade dem med ultraljud så att allting såg bra ut inför ett nytt försök. Inget konstigt och det var bara att sätta igång STOR LÄTTNAD!

Planering gjordes, och det bestämdes vilken sorts behandling vi skulle genomgå och vilka mediciner som skulle sättas in. Jag har nu hämtat ut hälften av allt som behövs för vårat lilla bebisförsk på Apoteket och det är en hel del vill jag lova, man får komma ihåg att gå dit i tid innan försöket då de inte brukar ha allting hemma, därav att jag bara plockat ut hälften nu och får hämta ut resteande i veckan.

 Tänke inte förklara alla steg nu och vad varje preparat används till utan det tar vi under tidens gång. Man får ett indivd anpassat schema. knäppte kort på en tavla som hängde på kliniken där det beskriver förloppet i korta och lite mindre smärtsmma drag :)

Vad som inväntas nu är att min mens ska komma. Det är uträknat att den ska komma runt den 23 september, då ringer jag vår läkare och behandlingen kan påbörjas på mensdag 2.

Dock tillkom en liten sak och det är att jag till min förvåning fortfarande går med urinvägsinfektion som inte försvann av en pencillinkuren för nästan 2 månader sedan. 

Så ny kur och hoppas att det fungerar så att infekionen hinner försvinna innan behandingsstart. Annars skjuts allting upp. (Håll tummarna)

Så hur mår jag: Ja ni, om man ska bortse från infektionen och dess biverkningar så är det upp och ner. Vissa dagar är jag possitiv och tror och hoppas att allting kommer gå bra och lyckas. Nästa dag ser jag bara svart är rädd och ledsen, rädd för hur det sa gå och vad som kommer hända om försöket misslyckas och pengarna är borta. Jag trodde att det skulle vara så mycket lättare psykiskt denna gång men det är det inte. Förra gången tänkte jag - åh bara jag får ett barn så är jag så nöjd och tacksam. Denna gång tänker jag - Åh bara jag får ett syskon till Thea. Jag tror nu att hur många gånger man än genomgår denna behandling så kommer det vara svårt och tungt. Det är så mycket av en själv som blottas och man går in till ens innersta och man kan inte påveka eller hjälpa till alls...

Jag har även lyckats sluta röka inför kommande behandling och fått trappa ner på mina ordinarie mediciner jobbigt men viktigt och skönt.

kram på er och ursäkta särskrivning och felstavning :)

-

Idag börjar det. Provtagning iför planering och behandling.

Har jätte dåliga kärl så jag fick såklart stick i båda armarna.

5 rör med blod lämnades in. 

Även gubben ska in imorgon och ta blodprov men männen behöver inte lämna lika mycket blod eftersom inte lika många prov behövs tas på dem.

Alltså är vi på gång!

Vill åter igen tacka alla som köpt och fortsätter köpa armband. Snart är halva summa insamlad! 

OTROLIGT!  Tack tack! <3

Hej alla!

Vill börja med att tacka alla om hjälpt oss på olika sätt och vis. Jag trodde aldrig att vi skulle få sån respons på armbanden även från frrämmande människor som inte ens känner oss. Kan glatt medela att vi fått in 11.000 på armbandsinsamlingen. Helt otroligt! Djupt tacksamma! <3 Jag fortsätter såklart att försöka få in flera beställningar då målet är långt ifrån nått. Så snälla sprid historien om oss och berätta om denna blogg och armbanden :) 

Det saknas alltså över 20.000 fortfarande,men vi har bestämt att komma igång med behandlingar och påbörja processen så smått endå.

Igår fick jag samtal av kliniken att vi är välkommna dit den 8 september för en gynundersökning på mig och sedan lägga upp en planering. 

Innan det ska jag och sambon varit på vårdcentralen och ta en del blodprover som ska vara klar tills dess!

Jag blev jätte glad inombords att nu börjar resan igen spännande och förväntansfull, men efter bara nåra timmar ramlar ett oros moln över mig och jag börjar tänka på allt som vi har framför oss. RÄDSLA,ORO,VÄNTAN,FYSISK OCH PSYKIST SMÄRTA!

KRAM TILL ER ALLA SOM FÖLJER OSS!